Micke gör allt för att få prata med mig men jag orkar inte.

Jag är rädd att jag åter ger efter och sen är allt som förrut.

Jag har tagit emot tillräckligt nu.

Orkar inte mera

Jag borjar känna mig som ett nervvrak.

Livrädd att möta på Micke om jag går ut

Hur kan man bli så rädd för någon man en gång älskat?

Någon som kan svara på det?

Jag kan ju inte gömma mig hos mina föräldrar i all evighet.

Han var hit igårkväll men pappa släppte inte in honom.

Idag har vi varit och hämtat alla mina kläder och andra tillhörigheter

från lägenheten.

Tur att pappa och morbror var med och Micke var på jobbet.

Jag hade aldrig vågat fara dit självifall han skulle ha dykt upp

Mina känslor åker berg och dalbana

Ibland känns allt bra

men sen blir jag nere och 

Jag känner mig

värdelös

trött

sviken

sårad ända in i själen

 

Dessan

12 augusti 2008 16:18

Jag ringer dig ikväll Sanniz
Tänk över mitt erbjudande att komma hit och bo hos mig
Kram på dig

 

Mia

12 augusti 2008 16:25

Hittade din blogg i listan över dagens bloggar.
Tycker synd om dig och hoppas allt ordnar sig till det bästa.
Men snälla du gå inte tillbaka till honom

 

Kaela

12 augusti 2008 16:31

Du har det verkligen tufft - och framför allt har haft det.
Ge dig inte nu. Fortsätt att slåss för din frihet!
Skickar många varma tankar till dig!

http://kaela.bloggagratis

 

Minna

12 augusti 2008 19:31

Kämpa på

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Såhär kommer jag alltid att minnas Patric Swayze. Cancern kan ta ifrån oss människor- aldrig minnen.     http://www.youtube.com/watch?v=WpmILPAcRQo ...

En dag kanske min önskan slår in

Jag är tacksam och lycklig över att få uppleva ännu en sommar Kommer nog att tillbringa min mesta tid på Bergafjärden. Tack till er alla för ert stöd. Ingen nämnd och ingen glömd ...

Jag är verkligen tacksam att jag lever än och får vakna till en ny dag Med blå himmel och grönskande gräsmattor och träd Det går mot sommar och jag älskar sommar ...