Idag efter jobbet for jag raka vägen hem till Mickes familj.

Det var första gången sen allt hände som vi talades vid i lugn och ro.

Det syns att han inte heller mått bra för han hade rasat rejält i vikt.

Han som redan tidigare var smal och gänglig

Jag hade svårt att möta hans blick

Kände gråten i halsen

I vilket fall som helst så känns det trots allt  bra att vi haft den här träffen.

Jag känner att jag inte längre behöver se mig om över axeln när jag är ute

och vara rädd för att han ska dyka upp.

Han har fått hjälp med sitt alkoholmissbruk och har ett stort stöd från sin familj.

Jag ser hur ledsna dom är över vad som hänt.

Vi har alltid kommit mycket bra överens

Just nu känner jag mig lite låg

vill bara gråta

men det ordnar sig nog till det bästa

 

Dessan

2 oktober 2008 19:19

Kramar om dig vännen

 

Sara

2 oktober 2008 21:15

Skönt att det gick bra
Jag vet ju hur mycket du gruvat dig
Ses imorgon


kramar

 

Mats

3 oktober 2008 10:44

Trevlig Helg!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Såhär kommer jag alltid att minnas Patric Swayze. Cancern kan ta ifrån oss människor- aldrig minnen.     http://www.youtube.com/watch?v=WpmILPAcRQo ...

En dag kanske min önskan slår in

Jag är tacksam och lycklig över att få uppleva ännu en sommar Kommer nog att tillbringa min mesta tid på Bergafjärden. Tack till er alla för ert stöd. Ingen nämnd och ingen glömd ...

Jag är verkligen tacksam att jag lever än och får vakna till en ny dag Med blå himmel och grönskande gräsmattor och träd Det går mot sommar och jag älskar sommar ...