Det har nu gått snart tre veckor sedan det hände.

Jag har bott hemma hos mina föräldrar.

Det har känts tryggt.

Men tankarna kommer över vad som ska hända framöver med mitt liv.

Som tur är har jag nog världens bästa pappa.

Han fixar och ordnar för mitt bästa.

En arbetskamrat till honom har en son som har en lägenhet på Kubikenborg och nu ska sonen åka till Norge och arbeta ett år.

Om han trivs där blir han kvar eftetrsom han inte har något som binder honom här hemma.

Men han vill inte sälja lägenheten förrän han är säker på att han triva i Norge.

Så jag får hyra den from 1 november och ett år framåt.

En jättefin möblerad tvåa.

Jag hoppas bara att min räddsla går över och att jag vågar mig ut igen.

Ett jobb har han också fixat åt mig  min käre far.

Ett kontorsjobb med början någon gång i slutet av december eller början på januari då tjejen som har det nu väntas få barn och kommer att vara ledig minst ett och ett halvt år.

Så det ordnar sig med det mesta om jag nu bara kan skärpa mig och ta mig samman efter den senaste tidens turbulens.

Tack alla ni söta som brytt er.

Kram från Sanna