Jag har fått ett flertal mail från folk jag inte känner som läst min blogg.

Det har varit snälla och deltagande mail som försökt muntra upp mig amtidigt som folk undrat vad som hänt mig.

Jag hinner inte svara er alla så jag tar min historia här

Jag har för ett antal månader sedan lämnat ett nästan 7 år gammalt förhållande.

Ett förhållande som de senaste åren bara innehållit bråk och misshandel.

Vi har känt varandra sen vi var små

Våra familjer känner varandra så jag har inte velat lämna honom

Dum anledning

Jag vet

Det som fick mig att ge upp var den sista kvällen.

Min kille kom hem berusad som så ofta.

Han ville ha mig i säng men jag sa nej.........

Han tog tag i mig

knuffade ner mig i soffan

Gav mig två knytnävsslag

Ett träffade ögat

Det andra spräckte min läpp

Han rev sönder mina kläder

Tog mig med våld

Medan han höll ner mig knäckte han två revben

Till slut låg jag bara still och lät honom hållas

När han somnat klädde jag mig gick jag därifrån

Var alldeles för skärrad för att ta bilen så jag ringde min far som kom och hämtade mig. Körde mig till akuten.

Det tog tid innan jag ens vågade mig utanför dörren

Min kille försökte få kontakt med mig

Men den här gången hade jag gett upp

Ville inte längre höra hans löften att det aldrig skulle hända igen

Idag känner jag obehag bara av att vara nära män

mår illa bara någon ser på mig

Som det känns just nu så har jag lite svårt att tro på

orden Tiden läker alla sår

Tack alla ni som bryr er

Det värmer